Born to run varvet runt


Torsdag kväll var det dags för Blodomloppet. Jag hade anmält mig till tio kilometer och trots att jag tränar flera gånger i veckan har just löpträningen inte varit den mest aktiva under säsongen. Nåväl, jag laddade mobilen med en tempofylld låtlista, åkte ner och tog plats i startfållan (se översta bilden). Vi var betydligt färre som startade i milen än fem kilometer, men trots det en bra grupp. Många stack iväg snabbt från hamnområdet, och många kroknade också efter att ha gått ut för hårt.

Min taktik var att ta det lugnt, men att hålla tempot och inte sakta av och gå. För min del brukar det vara som mest motigt runt två, tre kilometer och mycket riktigt. Jag passerade skylten som sade två kilometer, visste att jag bara hade gjort en femtedel och jösses så långt det var kvar. Men skam den som ger sig och belöningen brukar komma. Mycket riktigt. Skylt nummer tre hade på något sätt försvunnit och samtidigt som jag ser skylten fyra kilometer kör Springsteens Born to Run igång i hörlurarna. Vem kan sakta ner då?!

För varje löpsteg gick det lättare och lättare. Snart var jag längst ut på banan, passerade sex kilometer och visste att nu var det bara en liten bit kvar. Benen höll hela vägen och det fanns till och med ork kvar. Vilken lycka! Jag passerade mållinjen på runt 68-70 minuter. Kanske ingen rekordtid, men jag fixade det! Och uppvaktad blev jag, av bästa sort. På plats fanns nämligen Belinda och Eric med deras lilla elvadagars Freya.

Det kanske får bli en halvmara nästa år..!

Mumsiga bullar med lite förhinder


Inför helgen skulle jag baka en omgång kuvertbröd. Jag tog fram min Kitchen Aid och körde igång. Lagom till dess att första mjölkornet nuddade degspadet så kollapsade maskinen, exakt på samma sätt som den har gjort en gång tidigare. Eftersom den är köpt på Duka, som nu har lagt ner sina butiker, blev det en jakt på telefonnummer. Som tur är upptäckte jag att Cervera köpt upp delar av kedjan och därför ringde jag till en av deras affärer. Och ibland har man tur. Imorgon skulle huvudinköparen i butiken träffa just Kitchen Aid och de skulle prata med dem direkt. Det var antagligen inga problem alls. Det gäller bara att hitta kvittot bland alla papper. Bättre ordning kanske vore något... Men lite kaos är ju ett tecken på ett organiserat inre hävdar de som vet!

Nåväl. Två händer duger lika bra det och bullarna ligger nu och svalnar. Två varianter blev det, kryddade med vallmofrön respektive rosmarin och havssalt. Sötade med honung istället för socker och inspirerade av ett recept från en riktigt bra bok, Bröd av Jan Hedh. Boken var för övrigt en present från goda vänner. Stort tack igen!

Linda ♥ Totte




I helgen var det äntligen dags att träffa Totte, världens bästa apa. Många säger att han endast är för barn, men jag tycker att han är bäst. Och man ska ju ha barnasinnet kvar, eller hur?! Därför blev det en utflykt till Gävle Marinfestival. Tillsammans med en hel hög minderåriga stod jag vid scenen på en blåsig kajplats - och där var de, Totte och Zillah! Och det bästa av allt. Efteråt fick jag både pussar och kramar av Totte - och en autograf som han skrev med munnen!