Se upp i spåret!
Med lite assistans av Belinda har jag nu haft premiär på mina nya, fina skidor. Med två månader kvar till Kristinaloppet, och noll erfarenhet av skidor, kändes det som hög tid nu när det faktiskt är snö ute.
Vi gjorde vårt bästa med valla för minusgrader och glid, tog skidorna på axeln och gick de hundra meterna hemifrån mig till spåren. Här kom första problemet. Hur får man på sig ett par skidor? Som tur är kom Belinda på att spännet ska knäppas upp, och vips hade jag två platta pinnar på fötterna.
Vi gled iväg på vingliga ben mot elljusspåret och dess första utmaning - en ganska brant uppförsbacke. Här kom första motgången. Jag kom halvvägs. Därefter föll jag platt mitt i backen, med flera som fick stanna nedanför och vänta till jag hade fått av mig skidorna. Som tur är stannade en snäll farbror och hjälpte mig och snart var jag på benen igen.
Men man får inte ge upp så vi vände åt andra hållet där det är mer flackt och körde någon kilometer innan vi vände. När vi var nästan tillbaka, i lätt nedåtlut, delade sig spåret i tre. Och vad händer? Jo, mina skidor väljer givetvis de yttersta spåren och vips ligger jag där igen. En ny, snäll farbror stannar och hjälper mig. Tur att skidåkare är snälla!
Totalt sett en spännande upplevelse som nog kan bli ganska så skoj bara jag får koll på allt. Och på två månader hinner man ju ganska mycket, eller hur?!
skriven
Jag har själv aldrig stått på ett par skidor men jag är övertygad om att du fixar det. Hur svårt kan det vara liksom? ;) Har faktiskt funderat själv på att köpa ett par skidor men det känns onödigt eftersom jag bor i södra Sverige och det aldrig är snö här. Hade jag köpt dom för två veckor sen hade jag dock kunnat åka två veckor vid det här laget... Jag får fundera vidare och ett tu tre är det vår!